Kryta

Detta är en översatt version av den officiella Lore som finns på www.guildwars.com Svensk översättning av GW Norden.

Devona bugade. ”Confessor Schessler, det är en ära att få träffa dig.”

Den gamle mannen svarade lika artigt. ”Äran är helt på min sida", sa han med ett leende. ”Justiciar Haiblion har berättat att vi har mycket att tacka dig för.”

”Det stämmer,” Cynns röst hördes från bakom Devona. ”De är på tiden att någon visar uppskattning av vad vi gjort.”

Devona snurrade runt, blängde på sin vän med sammanbitna tänder och väste ”Cynn!”

Confessor Schessler skrattade. ”Det är helt rätt det din vän säger, Devona. Vi är medvetna om hur hjälpsamma ni varit sen ni anlände till Kryta. Det är därför jag bett er komma hit idag.” Han vände sig om och började går ner mot templet på den välskötta stigen. ”Gå med mig,” med en gest riktad mot Devona, Aidan, Mhenlo och Cynn. ”Jag vill berätta en historia för er.”

Devona tittade på sina följeslagare, ryckte på axlarna och följde efter den äldre mannen ner för stigen. De andra följde med henne.

Redan innan de hunnit ifatt Confessor Schessler, hade han börjat berättelsen, pratandes över sin axel. ”Genom era hjältedåd har ni förtjänat en speciell ära bland White Mantle. Vi ser er alla som våra vänner och därför vill jag berätta historian om vår blygsamma begynnelse."

”Va bra,” viskade Cynn, ”Precis vad jag ville ha, en historielektion.”

Devona såg hur Mhenlo la sin hand på elementalistens axel i ett försök att tysta henne. Confessorn hade troligtvis inte hört kommentaren då han fortsatte berättelsen utan paus.

”Som ni vet eller inte vet grundades White Mantle av en man vid namn Saul Botolf. Ett hasardspelande fyllo som nådde sitt livs lägsta punkt då han förlorade ett vad som han inte kunde betala.”

”På den tiden drevs det lokala spelhuset av guilden Lucky Horseshoe, en hasard spelande guild med inflytanden i alla de tre människo nationerna på kontinenten. Confessorn lyfte sin hand och skakade ett finger för att påpeka ”Detta var givetvis innan Charr invaderade, när Ascalon blomstrade och Orr…i alla fall innan Orrs bortgång.” Han stack handen innanför sin rock, samtidigt rundade han ett hörn och fortsatte ner för stigen.

”För att inte misslyckas med återbetalningen av vadet, började Saul råna handelsmän på vägen mellan Beetletun och Shaemoor—”

”Så, om jag förstått det här rätt,” avbröt Cynn. ”White Mantle grundades av en tjuv med spelproblem?”

Confessor Schessler stannade tvärt. Hela Devonas kropp stelnade till, och hon lästa intensivt av området omkring dem för att se hur många Mantle justiciars hon skulle behöva slåss mot för att kunna ta sig härifrån, allt pga av Cynns stora mun.

” Schessler nickade utan att vända sig om. ”Ja, det är korrekt.”

Devona slappnade av igen. Om man tänkte efter så vore det lättare att slå ihjäl Cynn istället.

”Fast än han betalade av sin skuld, var han tillslut utpekad av ett av sina offer och åtalades för stöld,” fortsatte Schessler. ”Han bannlystes från Kryta som straff.” Confessorn fortsatte ner för stigen.

”De lokala myndigheterna satte ögonbindel på honom, red i två veckor med honom och lämnade honom sedan där att klara sig på egen hand. Ensam, utan pengar och vilsen vandrade Saul genom den täta skogen i tre dagar. På fjärde dagen kom an plötsligt ut från träden och såg något han först trodde var en hägring—en stad med kraftiga torn som sträckte sig mot skyarna. Det var en syn att skåda i alabaster och gyllene filigree. Detta var en plats av renhet, en plats där en man som Saul skulle kunna få en nystart. Hungrig och utmattad, hans kläder sönderslitna och smutsiga föll han ner på knä och lät sin panna vila mot marken. Han hade funnit sin frälsning.

”När Saul Botolf äntligen återvände till Kryta var han en förändrad man. Hans trasor hade blivit utbytta. Nu bar han en vit ärmlös rock med guldfärgade brodyrer.” Confessorn sträckte ut sina armar och visade den rock han bar, även den vit med brodyr gjord av gyllene tråd. ”Hans en gång sjunkna hungriga uttryck visade nu en man av god hälsa. Han längtade inte efter flaskan och önskade inte längre bli rik på hasardspel. Hans liv hade fått en mening. Han hade återvänt för att sprida ordet, för att leverera gudomligheten av de Osedda till människorna i Kryta.

Stigen de gått på övergick till en gårdsplan på toppen av templets östra mur. Utsikten kunde få vem som helst att tappa andan. Vid muren började en lång sluttande äng av vilda blommor och det grönaste gräs som i som övergick i en sandstrand som i sin tur blev ett ljusblått hav.

Confessorn vände sig mot den och vilade sin rygg mot stenen. ”Sauls nyfunna tro var så stark att han snart hade fått flera anhängare. Denna grupp färdades över markerna, rekryterade fler anhängare och erbjöd frälsning i svåra tider. ” Han log åt var och en av dem och nickade. ”Saul var en herde, vi är endast hans ödmjuka blommor. Ni skulle göra väl om ni följde hans exempel.”

”Lever Saul fortfarande?” frågade Mhenlo, en trogen anhängare av Dwayna.

Devona tyckte sig höra en viss skepsis i sin väns röst.

”Åh nej,” sa confessorn, ” han har lämnat denna värld.” han förde samman händerna som om han skulle påbörja en bön. ” Men det är en annan historia som jag berättar en annan gång. Just nu skulle jag vilja be er om en tjänst.”

Fortsättning följer…