Detta är en översatt version av den officiella Lore som finns på www.guildwars.com Svensk översättning av GW Norden.
Devona drog handen över de frodiga löven. Platsen var fantastisk, hon hade ju sett träd och växter förut, ja även träsk och blommor, men inget kunde ha förberett henne för detta. Hela denna värld verkade täckt av grönska. Ormbunkar, gräsväxter och ogräs som inte borde nå högre än till den långa krigarens anklar—reste sig över hennes huvud. Vart hon än vände sig var hennes sikt skymd av förväxta palmblad och vinrankor.
Från högt upp hängde enorma grenar ner över de branta klipporna. Devon stod i en dal mellan två bergsväggar på en plats där vatten samlades upp i grunda pölar. På toppen var marken torr och bara men här nere var det som om naturen blivit tokig. Buskar växte sig lika höga som vuxna jakar. Bambu träd reste sig tre gånger hennes längd.
Det var mörkt på botten av de djupa avgrunderna. Djungeln gapade efter solen och sträckte sig högre och högre, varje planta kämpade för sin överlevnad och en större dos av det livgivande ljuset. Endast små ensamma stavar av ljus nådde ner till botten av djungeln. De lyste upp den mossbeklädda marken och skapade långsträckta underliga skuggor och fick platsen att kännas sval och fridfull men samtidigt underligt illavarslande.
Devona kände sig liten här. Som om världen kunde greppa henne likt en titans fingrar, och det fanns inget hon skulle kunna gör åt det. Hon var i sin omgivnings nåd och det skrämde henne.
Aidian och Cynn verkade också känna obehag.
”Jag tycker vi bränner ner hela stället,” sa Cynn, medans hon skruvade sin stav nervöst mellan sina långa tunna fingrar.
Aidian vände sig om och blängde på Cynn, ”Nej Cynn, det ska vi verkligen inte.” Han sträcker sig för att undersöka ett av de förväxta bladen. ”En uråldrig kultur levde här—” ”Om det nu är sant” avbröt Cynn, ”var är de nu?”
Aidan skakade på huvudet. ”Vet ej. Men mäktiga krafter härjar här” Han vände sig mot Cynn igen, ”Makter så starka att inte ens någon så mäktig som du skulle klara dem av på egen hand.”
Cynn skrattade ”Tror du ja”
Vinden piskade ner i de djupa dalgångarna or ruskade om bland vinrankor och löv. Då och då lyckas ljudet av mjukt fågel kvitter eller ylandet från en varg överrösta det konstanta djungel bruset, men för det mesta var det endast ett tumult av ljud och färger.
Cynn´s ögon vidgade sig och hon tog ett steg bakåt från plantan med de enorma lila och gröna ormbunksliknande bladen. Hon höll sina händer vid sidan som om hon gjort sig redo för att kasta en besvärjelse. ”Vad var det?”
”Jag hörde ingenting.” sa Devona och hånskrattade lite ”Om du inte menar det evinnerliga prasslandet vi lyssnat på den senaste timmen.”
Plötsligt hukar sig Aidan och drar en pil från sitt koger. ”Shh,” hyschade han, ”Vi är förföljda.”
Aidan skakade på huvudet. ”Vet ej. Men mäktiga krafter härjar här” Han vände sig mot Cynn igen, ”Makter så starka att inte ens någon så mäktig som du skulle klara dem av på egen hand.”