Dvärgarna

Detta är en översatt version av den officiella Lore som finns på www.guildwars.com Svensk översättning av GW Norden.

Devonas andedräkt reste sig över hennes huvud som en ångande pelare när hon sprang. ”Är du säker på det här? Dom här dvärgarna verkar inte vara så trevliga.”

Aidan blickade bak över sin axel mot deras förföljare, sedan tillbaka mot den böjda metall bron som låg framför dem. ”Nä,” sa han tillslut, ”men har vi något annat val?”

”Vi kan försöka ta oss till den djupa delen av dalen.” Cynn pekade mot en stig på deras högra sida. ”Undvika dessa snögillande dvärgar helt och hållet.”

Aidan skakade på huvudet, ”Det finns få platser i Shiverpeaks där vi kan undkomma utan att bli upptäckta. Och dessutom känner Deldrimor dvärgarna ingen kärlek till Stone Summit dvärgarna. Dom kommer att hjälpa oss.” Rangern svalde hårt. ”Tror jag.”

Dvärg tillhållen såg helt annorlunda ut lite längre fram. Istället för stenskärvor sammanhållna med järnkedjor var husen klädda med arbetade metalltak och med trädörrar som var snidade i invecklade mönster. Detta var hem för familjer, inte baracker åt soldater.

En kaskad av pilar slog i marken runt de springande människorna, och Cynn drog väsande ett djupt andetag genom de hårt sammanbitna tänderna.

Magikern hade tvärstannat och vände sig nu mot dvärg bågskyttarna. En strimma av blod rann ner för hennes axel från där pilen träffat och slitit sig igenom hennes kropp.

”Jag bryr mig inte om någon av dvärgarna i dessa berg är våra allierande,” sa hon medan hennes ögon mörknade och toppen på hennes juvelprydda stav började lysa i en eldig orange färg, ”Jag tänker inte bli jagad längre.”

Medan hon höll båda sina händer framför bröstet, uttalade hon flera kraftfulla ord. Hennes kropp blev omedelbart ormingad av molnliknande rött glödande runor och hon lyftes upp från marken. Hon hölls svävande i luften av flödet med magisk energi, Cynns röst ljöd högre och starkare och blev allt intensivare, Devona trodde att den skulle få glaciärerna på bergstopparna att störta ner.

Lika snabbt som det startade slutade mixen av de skrämmande ljuden som precis hörts mellan bergen, och Shiverpeaks bergen låg helt tyst. Himlen öppnades i ett uppror av orangea, röda och gula färger. Enorma meteoriter av eld föll från himlen och bombarderade de förföljande Stone summit dvärgarna, snö slogs upp i luften och tillfälligt blockerade Devonas synfält. Dvärgarna skrek när det flammande regnet brände genom deras tjocka pälsar och skållade deras skinn. En kör av fräsande eld möter snö ljud, ljöd genom dalen.

Cynns tidigare ansiktsuttryck böts ut mot ett leende. ”Där fick ni.”

Devona vände sig hastigt, samtidigt som hon drog sitt svärd, när hon hörde ljudet av hovar slå mot metallbron. Ett par tungt rustade och tyglade jakar var på väg rakt mot människorna. Bakom dem fanns något som endast kunde liknas ett litet snö skepp, som spänts fast med fyra grova järn kedjor. Det hade en kraftig mast med tre böljande segel. Inte olikt de skepp Devona sett utanför Den slitna kusten. Men där sjö skepp hade en v format köl var dessa helt platta för att kunna förflytta sig över snö och is.

”Ja du Aidan,” sa Devona samtidigt som hon ställde sig rygg mot rygg med rangern, ”Jag hoppas du har rätt om Deldrimor klanen.” Hon hårdnade greppet om läder remmen som höll fast skölden på hennes underarm. ”För det här se inte ut som en välkomst kommitté precis.”